En resumé av Ingvar Lindgren, tidigare verkställande direktör för Stiftelsen för Strategisk Forskning, skriven 1998.
De första forskningsstiftelserna, som bildades av de tidigare löntagarfonderna, har nu varit verksamma i fem år, och det kan därför finnas anledning att göra en tillbakablick.
Här är inte platsen att närmare beskriva löntagarfondernas historia, utan det för stiftelsen intressanta skedet startade då man i riksdagen under våren 1992 bestämt sig för att en stor del av de aktuella medlen, ca 10 miljarder kr, skulle användas för forskning.
Under sommaren 1992 var frågan ute på remiss hos universitet, forskningsråd, akademier och andra organisationer. Bland de tunga remissvaren, bl a från Kungl. Vetenskapsakademin, KVA, fanns starka rekommendationer att utnyttja de stora medlen för att skapa en eller flera forskningsstiftelser i avsikt att förstärka forskningen vid våra universitet och högskolor. Vårriksdagen 1993 beslöt att inrätta två forskningsstiftelser, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt att göra en donation till Riksbankens Jubileums-fond för Kulturvetenskaplig forskning.
Under 1994 fattade riksdagen (utan remissbehandling) beslut om inrättandet av ytterligare ett antal stiftelser av de medel som under 1993 blivit tillgängliga genom kraftigt stigande aktiekurser, bl a Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT).
Behov av ökad forskarutbildning
Under hösten 1993 arbetade en organisationskommitté med förberedelser för SSFs kommande arbete. De under 1992 inkomna remissvaren utgjorde därvid ett viktigt underlag. I dessa remissvar betonades starkt vikten av en långsiktig och målmedveten kompetensuppbyggnad inom stora delar av teknik och naturvetenskap. Ett av de dominerande inslagen bland remissvaren var behovet av ökad forskarutbildning. Detta betonades av såväl universitet och högskolor som forskningsråd. Särskilt det teknikvetenskapliga forskningsrådet, TFR, liksom Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, föreslog omfattande satsning på forskarskolor. Den främsta motiveringen härtill var att man önskade en förändring av den nuvarande forskarutbildningen, så att den blev bättre anpassad till den framtida arbetsmarknaden. Man efterlyste vidare en forskarutbildning som var mer effektiviserad och med ett mer tvärvetenskapligt innehåll.
Vad innebär strategisk forskning?
SSF ska enligt sin stadga bidra till skapandet av forskningsmiljöer av högsta internationella klass av betydelse för landets framtida konkurrenskraft. Vidare ska stiftelsen stödja "såväl grundforskning som tillämpad forskning och inte minst områden däremellan". Denna indelning i grundläggande och tillämpad forskning är inte särskilt ändamålsenlig utan i många fall vilseledande och bör enligt min mening undvikas. Det är dock klart vad intentionen är i detta fall. Eftersom båda inriktningarna faller inom stiftelsens ansvarsområde, uppkommer inte det annars så svåra gränsdragningsproblemet. En bättre indelningsgrund för forskningen är emellertid frågan om forskningens mål, vilka kan vara inomvetenskapliga eller utomveten-skapliga. Forskning med inomvetenskapliga mål - fri forskning - kan sägas syfta till att öka kunskapen om oss själva och vår omgivning, medan forskning med utomveten-skapliga mål - strategisk forskning - är mer samhällsinriktad och syftar till att åstadkomma förbättrade livsbetingelser, såsom
· ökad ekonomisk tillväxt
· förbättrad hälsa
· förbättrat samhälle (bl a infrastruktur)
· förbättrad miljö.
Med denna definition blir inte endart den tekniska utan även stora delar av den medicinska och den sam-hällsvetenskapliga forskningen strategisk. Uppenbarligen har den på detta sätt definierade strategiska forskningen stora inslag av vad som brukar betecknas som grundforskning. SSFs ansvarsområde omfattar inte hela det strategiska fältet, så som det är definierat här, utan har sin tyngdpunkt inom de två första målområdena ovan, även om givetvis såväl de miljömässiga som de samhälleliga aspekterna av aktiviteterna är vital betydelse.
Stiftelsens första år
På tidigt stadium begärde stiftelsen in uppgifter från universitet och högskolor, forsk-ningsinstitut, industriförbund m fl om vilka satsningar man ansåg att stiftelsen i första hand borde göra. Ett mycket stort antal förslag och propåer kom in, och dessa utgjorde för lång tid det viktigaste underlaget för stiftelsens insatser. Stiftelsen ska enligt sin stadga - och det underliggande materialet i form av proposition och riksdagsbehandling - arbeta inte enbart reaktivt utan i stor utsträckning även proaktivt. Det senare har till stor del skett genom att stiftelsen utifrån de propåer som inkommit tilldelat planeringsanslag till en eller flera forskare för utarbetande av mer konkreta förslag till program eller programområden. Debatten under senare tid, framför allt verbaliserad av utredningen Forskning 2000, har till stor del inriktats mot den form av "styrning" av universitetens verksamhet som detta innebär. Det är emellertid viktigt att betona att förslagen normalt baseras på idéer och propåer från universitetsforskare, och att de slutliga förslagen i stor utsträckning utarbetats inom universitetsmiljön. Eftersom stiftelsen ska stödja "strategisk" forskning, är det viktigt att de program som initieras har en långsiktig relevans för näringslivet eller det svenska samhället i stort. Därför sker såväl initierandet som utarbetandet av programförslag i många fall i nära samarbete med dessa sektorer.
Har det blivit som vi tänkt oss?
De program som initierats under stiftelsens första år fick en stark inriktning mot forskarutbildning. Detta har varit en medveten satsning från stiftelsens sida i enlig-het med dess stadga och opinionsyttringen i de ovannämnda remissvaren. I flera fall har emellertid koncentrationen mot forskarutbildning drivits längre av än vad som jag uppfattat var stiftelsens ursprungliga intention. De viktigaste orsakerna härtill har varit att man ute i högskolan upplevde bristen på doktorandtjänster som särskilt akut och från näringslivets sida att man så snabbt som möjligt ville få till stånd en kompetenshöjning.
I det sextiotal program som hittills initierats kommer storleksordningen 1000 forskarutbildade att examineras under de första 5-6 åren. De allra flesta av dessa hade sannolikt inte kunnat få en sådan utbildning utan stiftelsens insatser. Ambitionen är att en klar majoritet av dem ska arbeta utanför den traditionella högskolesektorn, och allt tyder på att denna ambition kan komma att realiseras. Med tanke på att antalet forskarutbildade i hela det svenska näringslivet f n endast är 3-4 000, bör denna ökning rimligtvis komma att leda till en signifikant kompetenshöjning inom stora delar av det svenska samhället.
Viktig forskningsfinansiär
Forskningsstiftelserna har nu blivit en viktig faktor i det svenska forskningsfinansieringssystemet, och SSF är f n den största av universitetens externa finansiärer. Självklart har detta påverkat det svenska universitetssystemet. Den kraftiga tillväxten av stiftelsernas kapital under senare år i kombination med den neddragning av den statliga forskningsfinansieringen som skett under samma tid har medfört att stiftelserna måhända har fått större inflytande än vad förslagsställarna hade tänkt sig. Man kan fråga sig om detta inflytande blivit för stort. Forskning 2000 anser detta. Utredningen framhåller samtidigt att forskarutbildningen även fortsättningsvis måste ligga på en hög nivå men betonar samtidigt att detta måste vara en central uppgift för universiteten och inte en fråga för externa finansiärer. Hur detta ska lösas framgår inte. Även andra röster höjs för att stiftelsens satsning på forskarutbildning kanske varit för intensiv. Kanske har utvecklingen gått för snabbt, så att systemet inte har hunnit anpassa sig. Endast framtiden kan ge svar på den frågan.
Hur ser framtiden ut?
SSF har nu avslutat sin uppbyggnadsfas och går in i ett mer förvaltande skede, där nysatsningar rimligtvis måste bli mindre frekventa. Det är i detta skede angeläget att en kontinuerlig utvärdering görs av stiftelsens satsningar och en noggrann omprövning av dess inriktning. En sådan process pågår f n. Vi lever nu i ett mycket dynamiskt samhälle med snabba strukturella förändringar. Detta måste påverka utbildningen på olika nivåer liksom forskning, även om denna är mer långsiktig. Inom vissa sektorer, särskilt de biokemiska och biomedicinska, ställs idag från näringslivet ännu högre krav på vetenskaplig kompetens än tidigare. Doktorsexamen är inte alltid tillfyllest, utan det är angeläget med ytterligare forskningserfarenhet, gärna från utlandet. Detsamma gäller inom vissa andra sektorer, om än mindre utpräglat. De alltmer betydelsefulla IT- , media- och tjänstesektorerna kommer att ställa mer diversifierade krav på aktörerna i framtiden, alltifrån unga "hackers" till välutbildade forskare. Denna utveckling måste påverka stiftelsens framtida satsningar, en process som redan inletts, exempelvis genom stiftelsens mediasatsning, The Interactive Institute. Å andra sidan är det min uppfattning att det inom andra sektorer, särskilt inom de tunga verkstads- och processtekniska delarna av vårt näringsliv, under överskådlig tid kommer att finnas stort behov av ökad kompetens av mer traditionellt slag i form av civilingenjörer och forskarutbildade med licentiat- och doktorsexamina. Jag kan därför se framför mig ett mer differentierat utbud av insatser i framtiden från stiftelsens sida.
Hur länge?
Frågan om stiftelsernas varaktighet har särskilt under senare tid blivit ett hett debattämne. I den regeringsproposition, som föreslog stiftelsernas bildande, nämndes 15 år som en lämplig livs-längd. Riksdagen beslöt emellertid att inte sätta någon speciell tidsgräns utan rekommenderade att 10 % av ursprungskapitalet (i 1993 års penningvärde, vilket i dag skulle svara mot ca 700 milj. kr) skulle delas ut varje år. Avkastning och utveckling av kapitalet skulle då avgöra livslängden. Det betonades dock att stiftelsernas styrelser hade full handlingsfrihet i frågan.
SSFs styrelse beslöt i maj 1998 att ett riktvärde för verksamheten skulle vara att kapitalet förbrukas fram till år 2015. Det främsta motivet härför var att en kraftfull insats under begränsad tid bedömdes som mer effektfull än en mer uttunnad insats under längre tid. Stiftelsens uttalande gjorde att frågan uppmärksammades i forskarvärlden och av media, och reaktionerna var i flera fall häftiga. Utredningen Forskning 2000 rekommenderar att forskningsstiftelserna ska vara fortfariga, vilket för SSFs del skulle innebära att anslagsnivån under säg en femårsperiod måste nedbringas från dagens ca 1000 milj. kr per år till 3 à 400 milj. kr per år. Detta skulle på ett mycket allvarligt sätt störa de satsningar som nu initierats och bedöms därför inte som realistiskt - i vart fall inte med en "normal" utveckling på aktie- och penningmarknaderna. Samtidigt har det framhållits att en snabb neddragning av stiftelseinsatserna om 10-15 år kan få minst lika drastiska konsekvenser för verksamheterna på universitet och högskolor. Det bör dock vara möjligt att undvika båda dessa extremscenarier och finna något mer optimalt mellanläge - ungefär i linje med riksdagens ursprungliga intention.