Stiftelsen för Strategisk Forskning

Maria Strømme drömmer om att forskare ska bygga
nya industrier som kan göra Sverige till ett rikare land.

- Jag hatar att skriva patentansökningar, utbrister Maria Strømme.

Hon ser rastlös ut och byter ställning där hon sitter i sitt arbetsrum med utsikt över den välskötta omgivningen kring Ångströmlaboratoriet i Uppsala.

- Jag tycker om att skriva forskningspublikationer. Men patentansökningar är så annorlunda och man måste ha så mycket fantasi för att komma på allt som resultaten skulle kunna användas till. Det är plågsamt att dra igång kommersialiseringen av ett nytt projekt.

Och ändå har hon gjort det åtminstone 27 gånger hittills. Faktum är att hon inte riktigt minns hur många patent hon har sitt namn på, utan måste tänka efter när hon får frågan.

- Uppfinningar kommer när de kommer. Och då är det svårt att låta bli att göra något av dem. Att bara publicera forskningen i vetenskapliga tidskrifter kan vara att förstöra möjligheterna för att den ska komma till användning. Om det inte finns patentskydd och det behövs stora investeringar är det svårt att få någon att satsa.

Mycket fantasi

Patenten är organiserade i flera familjer eftersom en innovation oftast kräver flera patent. Men inte tycks det vara någon brist på fantasi när det gäller användningsområden. Maria Strømme har tänkt ut att hennes forskning kring nanotekniskt behandlade alger ska kunna användas i allt från batterier till livsmedel och läkemedel. I en familj är målet att skapa nya medicintekniska produkter med ett material som kan bestrålas med UV-ljus och därmed döda bakterier. Maria Strømme har också idéer om att skapa ny teknik som kan användas för att ställa diagnos på sjukdom. Nanodiagnostik kallar hon det och ser framför sig hur människor själva hemma i sjuksängen ska kunna ta reda på om de har till exempel en virus- eller bakterieinfektion.

- Men en patentfamilj har jag fått lov att droppa, säger hon ledsamt. Det var egentligen en väldigt bra uppfinning. Det var två företag som var intresserade av att köpa den men båda kom fram till att den skulle bli för dyr och krånglig att utveckla. Jag lyckades helt enkelt inte få partners till det projektet.

Inget för ensamvarg

Partners, det är ett ord som Maria Strømme ofta återkommer till. Det är partners det handlar om. Från början till slut.

- Uppfinningar kommer till i samarbete mellan olika grupper. Någon får en tanke och man börjar diskutera tillsammans.

Algcellulosa.

- Vi använder vårt kontaktnät och är ute och pratar och presenterar vår uppfinning. Vi är vana att jaga på för att hitta rätt partners. Ofta tar det några år från den första kontakten till ett färdigt licensavtal.

Elektrodmaterial till algbatteri.

Och om hon tyckte det var jobbigt att skriva patentansökningar så är det här steget desto roligare.

- Jag är bra på det enträgna arbete som krävs för att det ska bli någonting av projektet. Jag kan nöta på länge och jag gillar att förhandla. Jag gillar situationen när man är på väg mot ett avtal, det är sådan drivkraft i det steget.

Är du bra på att förhandla?

- Jag har det engagemang som krävs och jag orkar dra förhandlingarna. Jag gillar liksom inte att förlora, svarar Maria Strømme leende.

Kontroll så lång som möjligt

Men att skriva licensavtal med en partner, det är ändå att förlora kontrollen över utvecklingen, menar hon.

- Ibland har man en fantastisk uppfinning men man har inte kunnandet och infrastrukturen som behövs för att göra någonting bra av den själv. Jag har otroligt svårt för att släppa saker om jag ser att jag kan göra det som behövs. Men jag har lätt för att släppa saker om jag vet att jag inte är rätt person för att driva utvecklingen.

Några av uppfinningarna tänker hon därför inte lämna ifrån sig i första taget. Istället startar hon egna bolag och tänker driva utveckling och produktion tillsammans med kollegorna.

- Vi vet att vi kommer att göra allt för att det ska fungera. Fallerar det blir det för att det inte går. Om vi säljer uppfinningen till ett annat företag kan det vara andra orsaker som gör att projektet läggs ner.

Ett av dessa projekt handlar om algbatteriet och det är det som hon själv tycker är allra roligast just nu.

- Det har alla rätt. Det handlar om energilagring, det är billigt och miljövänligt, det är uppskalningsbart. Det har potential att bli stort.

Det tyckte resten av världen också. När patenten var klara och forskningen publicerades fick det omedelbart väldigt stor uppmärksamhet. Investerare från Sverige, USA och Ryssland stod snart och knackade på dörren för att erbjuda pengar för innovationen.

- Det är väldigt svårt att säga nej när jag vet hur vi är vana att jaga, jaga, jaga för att få partners.

Svensk industri

Men Maria Strømme stod fast vid sitt beslut att inte sälja och nu är målet att försöka skala upp processen och bevisa vilka tillämpningar den kan fungera för. Forskarna måste antingen köpa egen utrustning för produktion eller hyra in sig på någon annans. Drömmen är att starta en stor industri för detta. Och den ska ligga i Sverige.

- Jag är oroad över att all teknologi som utvecklas här bara far utomlands. Under tre till fem år kan svenska investerare komma in för att få upp värdet på ett företag, men sedan säljs det mesta utomlands. Det är hemskt för Sverige. Det blir inget bra land att leva i om vi inte kan bygga upp stora industrier som Ericsson och Astra. Vi kommer att göra det vi kan för att utveckla vår teknologi i Sverige och då tror vi att det är bäst att behålla kontrollen själva just nu, utan att ta in investerare för tidigt.

Maria Strømme rör sig rastlöst på stolen, det ser ut som om hon vill sätta igång att bygga fabriken och det nya Sverige på en gång.

Att göra nytta

Möjligheten att göra bra affärer är bara en liten del av motivationen.

- Om det bara handlade om pengar jobbar jag på helt fel sätt när jag licensierar mina resultat. Det är sådant jobb, så många timmar man lägger ner, det kan bara inte gå plus. Det är klart att jag vill ha så bra deal som möjligt. Men om det bara blir ett hyfsat nollsummespel, då är jag nöjd.

Det är mer idéerna som är det viktiga, det emotionella i att se sina innovationer bli verklighet.

- Det är en enorm tillfredsställelse att komma ut med en uppfinning. Den där  känslan av att vi gjorde rätt, det vi gjorde kan komma till nytta.

Dessutom menar hon att kommersialiseringsprocessen gynnar forskningen eftersom den bidrar med intressanta frågeställningar och leder till bra vetenskapliga publikationer. Och det är kombinationen av forskning och kommersialisering som är så rolig.

- Vi är ju ingen utvecklingsavdelning på ett företag som måste arbeta spikrakt mot ett mål som kan kommersialiseras. Vi är fria forskare och vi kan hålla på med olika saker. Om vi får ett resultat som ligger långt utanför det vi räknade med kan vi gå vidare på en annan väg istället. Så var det med algbatteriet. Vi forskade på en komposit för biotekniktillämpningar och upptäckte att den hade suveräna egenskaper för ett batteri.

Kräver energi

Vid Uppsala universitet finns ett innovationssystem som forskare kan använda sig av. Maria Strømme tog hjälp av Forskarpatent för att lära sig skriva patentansökningar. Hon skriver ofta också avtal med UUAB, Uppsala  universitets holdingbolag, som bland annat har bidragit vid förhandlingar och  med kunnande vid till exempel bolagsstart. Den viktigaste anledningen att ha med dem är att få tillgång till deras kontaktnätverk. Entreprenörsarbetet kräver en hel del arbete och det mesta ska göras i tillägg till forskartjänsten på heltid och ansvaret över forskargruppen på ett tjugotal personer.

- Jag jobbar sjukt mycket, precis som de flesta forskare. Det enda sättet att göra det här på är att ha sina egna batterier laddade med hjälp av motion och umgänge med familjen.

Text och foto: Karin Nordin